söndag 17 november 2013

En (för tillfället) lomhörds önskan om att ha 3 armar

Det finns vissa stunder som man önskar att man hade 3 armar. En av dessa är absolut när brandvarnaren börjar tjuta. Då saknas definitivt en hand att täppa över det där andra örat med under tiden man försöker skruva ner brandvarnaren och få tyst på illvrålet. Det hände mig nu i helgen, det blev lite stressigt en stund innan jag väl fick fram en stol som nådde upp till taket och fick tyst på eländet. Det ringer fortfarande i öronen.
Varje brandvarnare borde banne mig säljas i form av ett litet kit innehållande ett par matchande hörselskydd. Då skulle man ju inte behöva gå runt med tjutande öron resten av dagen.

När jag väl fått tyst på tjutandet och skulle byta batteriet fick jag se följande text på baksidan: Innehåller radioaktivt ämne. Får kastas i hushållsavfall!! Har flera brandvarnare men just denna har ca 20 år på nacken (fungerar utmärkt än, testar den med jämna mellanrum) och jag blir lite fundersam. Var vi verkligen så dumma på 80-90-talet att man uppmuntrade konsumenterna till att kasta produkter innehållande radioaktiva ämnen i soporna?

På dagens brandvarnare är det ofta en återvinningssymbol, men vore det inte bättre att skriva texten Kasta inte i hushållsavfall. Sorteras som elektronikavfall. Då skulle det ju inte finnas någon tvekan om vad man ska göra med en söndrig brandvarnare!?


4 kommentarer:

  1. Det är ju bra att den hörs, så även nästan döva vaknar.....
    Tiderna förändras.... förhoppningsvis blir vi klokare med tiden!
    Ha en fin söndagskväll!
    Lena

    SvaraRadera
  2. Ja, ibland önskar man att man hade tre armar :)

    SvaraRadera
  3. Jag stoppar faktiskt bomull i öronen innan jag gör något som har med brandvarnare att göra. Det låter ju onekligen litet märkligt med texten på brandvarnaren. Hoppas att öronen lugnat ner sig nu. Kram!

    SvaraRadera
  4. Ha ha du är ju kul, men jag fattar och håller med precis.
    Och som Lena skrev de döva vaknar, läste fel först -- döda - ja det hade varit nåt !
    *fniss* ja ljudet är det minsann inget fel på . . . . .

    Men så hemskt att det kunde vara så 'på den tiden'.
    Jag tror faktiskt att 'slit o släng' hur som helst förekom mycket då.
    Tack och lov har vi folk fått 'upp ögonen' nu. Alla i hela världen måste hjälpas åt.

    Må gott/ Eva

    SvaraRadera

Roligt att du lämnar en kommentar. Tack!